"Jag skulle aldrig drömma om att söka hjälp. Aldrig. Vem skulle jag prata med? Tvärtom trivs jag faktiskt ganska bra med livet som det är nu. Jag och mamma har börjat ha lite kontakt igen. Hon hör av sig till mig och så får jag prata med pappa om allt det praktiska, hon har ett helt nytt liv nu med ny man och hans barn. Ibland blir jag riktigt arg på hur livet blev, men samtidigt är jag glad för hennes skull, att hon är lycklig.
Eftersom pappa fortfarande inte har tagit tag i sitt liv är det jag som sköter om allt hemma hos oss.
Han frågar aldrig var pengarna kommer ifrån, jag tror mest att han tycker det är bekvämt att någon tar hand om räkningarna. Kanske anar han, men han skulle aldrig säga något. Pappa är inte sådan. Ingen är sådan i min familj.
Vi har aldrig pratat om känslor eller sagt saker rakt ut till varandra. Och det känns ganska skönt just nu, tycker jag. Pappa skulle aldrig förstå vad jag gör på nätet. Han kan typ skriva ett dokument i Word. Han tycker att datorn är läskig och då blir allt så overkligt för honom, han vet inte var han ska börja fråga. Så han låter bli. Så kan det få vara tycker jag. Jag behöver ingen hjälp."